FLICKORNA
Författare: Emma Cline
Antal sidor: 331
Första stycket: ”Det var skratten som fick mig att titta upp, och flickorna som fick mig att fortsätta titta. Det första jag la märke till var deras långa, trassliga hår. Sedan smyckena som fångade solljuset. De tre var så långt borta att jag bara såg vaga konturer av deras drag, men det spelade ingen roll – jag visste att de skilde sig från alla andra i parken. Familjer som stod och trängdes i någon sorts kö i väntan på korv och hamburgare från grillen. Kvinnor i rutiga blusar som tryckte sig mot sina pojkvänner, barn som kastade eukalyptusfrön på de tufsiga vildhönsen som sprang runt på gångstråket. De långhåriga tjejerna tycktes glida ovanpå allt som pågick runt omkring dem, tragiska och upphöjda. Som kungligheter i exil.”
HANDLING:
Det är i parken som Evie får syn på flickorna, en grupp med långa trassliga hår och smutsiga klänningar. De rotar i soporna efter mat och har något vilt över sig, men verkar samtidigt fria. När Evie några dagar senare möter en av dem, Suzanne, får hon följa med till en ranch där den karismatiske Russell lever med sin »storfamilj«, unga kvinnor som verkar göra vad som helst för honom. Evie dras in i Russells trollkrets. Först när hon är för långt in för att kunna backa förstår hon att det som håller på att hända är någonting fruktansvärt, något som kommer att sluta med död.
OMDÖME:
Det här var en minst sagt annorlunda läsupplevelse. Jag får en liknande känsla som när jag läste ”Lollo” av Linna Johansson. Jag kan inte förstå mig på någonting av det som händer men samtidigt är det så lätt att relatera till. Jag skulle personligen aldrig göra de val som karaktärerna gör men på ett konstigt sätt kan jag fortfarande förstå varför de gör det. Denna rastlösa, naiva, barnsliga längtan efter äventyr och frihet och revolt mot allt som är trevligt, hemkärt och familjärt sätter verkligen tonen för handlingen. Det handlar om gemenskap men också och utsatthet, gruppmentalitet men också manipulation. Det är smutsigt, svettigt, surt och rått. Jag möts av övergrepp, misshandel, psykisk ohälsa och trasiga ungdomar. Det är sannerligen en bok som utmanar kroppens alla sinnen men jag tycker denna käftsmäll bara bidrar till bokens tema om en vilsen tonårstjej som dras ner i växande fara.
Vi får följa Evie som ungdom men också Evie som vuxen och de livshistorier som växer fram är sannerligen intressanta. Det handlar om mäns makt över kvinnor, men också om kvinnors vänskap och styrkan som går att hitta där. Kvinnors utsatthet framgår tydligt och satta normer framstår som huggna i sten, men finns det kanske en anledning till att det blivit så? Någonstans handlar det inte bara om mäns makt över kvinnor, utan också om kvinnors medvetenhet och val att acceptera detta. Handlingen ställer verkligen problemet på sin spets och tvingar läsaren att omvärdera sina åsikter genom författarens egen feministiska analys. Berättelsen tar sin plats i ett soldränkt Kalifornien där värmen osar och leenden klistras på, men sanningen bakom mångas fasader är becksvart, klibbig och tryckande. Jag slungas konstant mellan sex, skräck, eufori, tristess och obehag som med en väldigt intressant kontrast skapar ett rasande driv mot ett oundvikligt slut. I slutändan vet jag inte om jag skulle beskriva detta som en bok jag egentligen tycker om, men det är en bok som påverkade mig starkt, och den här gången räcker det i sig självt till högsta betyg.