DET HÄNGER EN ÄNGEL ENSAM I SKOGEN
Författare: Samuel Bjørk
Antal sidor: 454
Första stycket: ”Walter Henriksen satt vid köksbordet och försökte desperat få i sig lite av frukosten hans hustru ställt fram. Ägg och bacon. Sill, spickekorv och nybakat bröd. Framför sig hade han en kopp te, bryggd på örter från den egna trädgården, den som hon hade önskat sig så mycket att de köpt det här huset, långt utanför Oslo centrum, med Østmarka som närmaste granne. Så att de kunde ägna sig åt hälsosamma intressen, gå en sväng i skogen, ha ett litet grönsaksland, plocka bär och svamp, och inte minst låta hunden springa lös, en cockerspaniel som han inte tålde synen av. Men Walter Henriksen älskade sin hustru så därför hade han gått med på allt detta.”
HANDLING:
Mordutredaren Mia Krüger har lämnat polisen och bosatt sig på en ö. Dit kommer hennes gamle kollega, den godmodige kriminalkommissarien Holger Munch, för att övertala henne att återvända till jobbet. Han behöver hennes hjälp i ett skrämmande och besynnerligt fall. En flicka har hittats hängande livlös i skogen med en skolväska på ryggen och en lapp om halsen: "Jag reser ensam." Mycket pekar på att den hänsynslösa mördaren kommer att slå till igen och Krügers efterforskningar leder till ett sex år gammalt fall där ett spädbarn kidnappats från en förlossningsklinik.
Men utredningen blir mer personlig än vad Munch och Krüger har tänkt sig. Och snart går det upp för dem att de själva blivit en bricka i mördarens cyniska dödsspel.
OMDÖME:
Samuel Bjørk har fått mycket lovord för sina böcker och har jämförts med den populära deckarförfattaren Jo Nesbø. Själv har jag inte läst någonting av Nesbø tidigare men tyckte ändå det var värt att ge Bjørk en chans. Och det finns aspekter som är väldigt bra. Med korta kapitel och en spännande, krypande och obehaglig handling blir ”Det hänger en ängel ensam i skogen” en klassisk bladvändare. Karaktärerna är starka och framstår som väldigt mänskliga med påtagliga brister (som kanske går lite till överdrift ibland, men bättre det än den klassiska, perfekta superhjälte-polisen). Krüger verkar ha lite drag av både Patrick Jane från tv-serien The Mentalist och Joona Linna från serien skriven av Lars Kepler när det kommer till att se detaljer som andra missar och jag anar också vibbar av Lisbeth Salander. Munch är istället väldigt bitter och vresig, men på ett konstigt sätt fortfarande trevlig och en sådan där människa som jag skulle vilja träffa. Allt som allt känns det väldigt genuint och trots att den som deckare än väldigt klassisk på många vis känns den ändå lite egen och inspirerande. Tempot är ganska långsamt trots att spänningen är ihållande och det finns inte så mycket blod och detaljer. Istället är det mer tankeverksamhet och funderande än våld och action och i slutändan blir det en ganska mörk och dyster deckare med många strängar på sin lyra. Men kanske blir strängarna lite för många.
Många karaktärer kommer in som snabba statister under bara ett kapitel eller två men får ändå en helt en helt egen bakgrundshistoria. Lite samma skrivstrategi som Buthler & Öhrlund i serien om Solfverbielke, men här blir det tyvärr lite för rörigt. Jag vet inte riktigt vem som är värd att lägga på minnet och inte, vem kommer tillbaka och vems historia är färdig? När sista sidan är läst tycker jag inte att allting riktigt går ihop, mycket av motivet och uppgörelsen blir liksom hängandes i luften och trots att alla underhandlingar och bikaraktärer tillför ett visst djup till historien är jag inte säker på att det riktigt fungerar hela vägen. ”Det hänger en ängel ensam i skogen” blir en väldigt välskriven debutroman som i slutändan blir lite för spretig, men den har definitivt väckt mitt intresse att följa serien om Krüger och Munch i kommande böcker.
