DEN FRUSNA TRÄDGÅRDEN

 

Författare: Kristin Hannah

Antal sidor: 398

Första stycket: ”På stränderna till den mäktiga Columbiafloden vilade tystnaden över fruktodlingen Belyje Nochi. Den kyliga årstiden var här och andedräkten stod som vit rök i luften. Äppelträd i vintervila, med stadiga rötter djupt förankrade i den kalla, bördiga marken, bredde ut sig så långt ögat kunde se. När temperaturen sjönk och både himmel och jord förlorade sin färg, orsakade det vita landskapet ett slags vinterblindhet som gjorde det omöjligt att skilja den ena dagen från den andra. Allting frös till is och blev skört.”

HANDLING:

Systrarna Whitson är så olika två syskon kan bli. Meredith har stannat kvar i den trygga lilla småstaden, gift sig, skaffat barn och så småningom övertagit ansvaret för familjens äppelodling. Den rastlösa, orädda Nina är däremot på ständig resa till världens oroshärdar i sitt yrke som krigsfotograf.

När systrarnas far plötsligt blir svårt sjuk återvänder de till barndomshemmet och konfronteras med sin kyliga, avståndstagande mor, Anya. Nina blir besatt av att få henne att berätta hela den hemlighetsfulla saga hon så många gånger har påbörjat för sina döttrar, men aldrig riktigt lyckats avsluta. Därmed inleds en resa genom moderns ryska förflutna, som tar systrarna längre än de någonsin hade kunnat ana och som kommer att ändra deras uppfattning om vilka de själva är.


OMDÖME:

Wow. Bara wow. Jag har tidigare läst ”Näktergalen” av Kristin Hannah som hamnade i topp med högsta möjliga betyg. Skulle det vara möjligt vill jag i så fall ge ”Den frusna trädgården” 10+! Det här var den starkaste roman jag läst på länge. Det är en övertygande historisk roman men samtidigt ett tragiskt familjedrama. Två engagerande teman i ett, och krigsbeskrivelserna som behandlar ett skräckfyllt Leningrad under Stalins styre, följt av Tysklands invasion under världskrigen, är bland det mest detaljerade och fruktansvärda jag läst. Det är detaljrikt och grafiskt, så att det riktigt gör ont i kroppen. ”Tjuvarnas stad” av David Benioff har tidigare varit en favorit som behandlar samma tema, och han ligger kvar i toppen, men ”Den frusna trädgården” lägger sig nog snäppet högre. Gång på gång får jag lägga ner boken och andas och får nästan ont i själva själen när jag tänker på att detta faktiskt är baserat på fakta. Människor gick igenom det här, överlevde det här. Det är riktigt äckligt att tänka på.

Karaktärerna i boken är intressanta. Kanske är systrarna lite stereotypa. En är den ansvarsfulla familjefrun och den andra en rebellisk krigsfotograf. Men den som verkligen är intressant är modern Anya. Hon framstår som väldigt osympatisk, kärlekslös och otrevlig, men på något sätt känner jag i alla fall med henne från första början. Hon har någonting underliggande som visar att hon egentligen inte är så. Döttrarna ser det som att hon hatar dem, men jag tycker det är ett ganska själviskt sätt att tänka. Förstår de inte att det måste ha hänt någonting hemskt i hennes liv. Någonting så hemskt att hon inte ens kan se sina döttrar i ögonen. Men samtidigt förstår jag också systrarna. Har man levt hela sitt liv med en avståndstagande mamma som hela tiden behandlat en med kyla och ignorerande kan jag förstå att man har svårt att se det ur ett annat perspektiv. Det är en historia med väldigt många bottnar.

Boken är också väldigt snyggt skriven. Hur den knyter ihop nutidens drama med dåtiden. Hur den hoppar mellan två tider som är så skilda från varandra, men som fortfarande har allt med varandra att göra. Jag gillar också hur moderns saga mosmorferas från det vanliga typsnittet till kursiv stil för att visa att stämningen har ändrats. Det är gripande redan från början men det är i slutet som tårarna kommer. De sista 100 sidorna var riktigt hjärtskärande och slutet var ingenting annat än vackert. Det var en bok som höll ihop från första till sista sidan och lämnade mig med både ro och oro i själen. Underbart!

 

 
0 kommentarer

EBBAS BOK

 

 

Författare: Maria Gustavsdotter

Antal sidor: 364

Första stycket: ”Orgeln i Morlanda kyrka började spela. Ebba tyckte sig omsluten av de tunga tonerna som av en mjuk, men tung sjal. Motvilligt öppnade hon sin psalmbok för att sjunga. Det lät alltid bättre utan församlingens röster, de skar sig oskönt mot varandra, basarna från de bakfulla männen längst bak och de darriga gumrösterna bakom henne. Ändå hade Ebba vid sin sida sin styvmor, Anna Theodora som ägde en klar och vacker sopran. Om Ebba fått välja hade de nöjt sig med att lyssna på orgeln. Men det var viktigt med psalmsång även om man inte höll tonen. Med den kunde man jaga djävulen på flykten och de häxor som kanske gömde sig i kyrkbänkarna torkade ihop och blev till fnas och damm.”

HANDLING:

När Bohuslän i februari 1658 blir svenskt växer missnöjet mot det nya styret. Livet är hårt för de många fattiga bohuslänningarna. I Morlanda prästgård bor Ebba kvar. Hennes äldre systrar har sedan länge lämnat hemmet och även Ebba drömmer om ett annat liv. Hon vill komma bort från den virriga styvmodern och bort från den skrämmande prästen Jostein Erlendsen som envisas med att de ska gifta sig. Ebba använder sin sjukdom som ursäkt och tillbringar dagarna vid vävstolen, bara där känner hon sig lycklig.


OMDÖME:

Efter att ha följt systrarna Morlandeus under två tidigare, underbara böcker såg jag verkligen fram emot den tredje, och magin håller i sig! Maria Gustavsdotter är sannerligen en mästarinna på historia och man riktigt sveps in i 1600-talets Sverige. Trots att alla romaner är fristående tycker jag man gör bäst i att läsa alla i rätt följd för det är först i ”Ebbas bok” som man verkligen märker hur alla karaktärer har utvecklats. Flickor har blivit kvinnor, pojkar har blivit män, och rädda små personligheter har hittat sitt mod och tar plats. Framför allt är det imponerande att läsa om hur kvinnorna blir mer och mer självsäkra.

Karaktärerna är lika engagerande som alltid och jag får gång på gång påminna mig själv om att det bara är en bok jag läser. Jostein blir en karaktär som verkligen väcker ilska och det känns nästan fascinerande att man kan känna ett sådant hat mot en människa som inte ens är verklig. Men det är också det som gör en riktigt bra roman enligt mig. Man ska engageras, bli glad, ledsen, arg! Och det blir jag verkligen i ”Ebbas bok”. Jämför jag, och det kan jag inte låta bli att göra, med de tidigare böckerna tycker jag nog fortfarande att ”Ulrikas bok” är strået vassare, men det är med väldigt små marginaler.

Jag hade förberett mig på att behöva lämna familjen Morlandeus men blev lyckligt överraskad när jag såg att det faktiskt finns en fjärde bok i serien. Den kommer då att följa en annan gren, nämligen Ulrikas styvson och hans fru Ylva i just ”Ylvas bok”. Om vi sedan får fortsätta följa Katarina och Ebba återstår att se, oavsett ser jag fram emot att läsa ännu en bok av Gustavsdotter.

 

 
 
0 kommentarer

POLARNATT

 

Författare: Frida Skybäck

Antal sidor: 389

Första stycket: ”Sommaren var smäktande het och en söt doft av vildkaprifol spreds med vinden. Anastasia sjönk ner i skuggan av ett träd. Hon tyckte om att försvinn, tyckte om när ingen såg henne. Helst satt hon tyst för sig själv och bara betraktade världen. Så länge han lät henne göra det, så länge han lät henne vara, brukade det gå bra. Men nu var de inte längre överens.”

HANDLING:

Elisabeth Stiernfors står i tur att gifta sig och sammanförs med den osympatiske friherren von Strauss. När den fattige språkadjunkten Mathias Storm förälskar sig i henne ställs hon inför ett svårt val och den enda hon har att anförtro sig åt är sin kammarflicka Vera. Det leder till en vänskap som växer sig allt starkare - men som också blir allt mer komplicerad. Till sist vet Elisabeth varken ut eller in. Vem är den rätte för henne och vad händer med Vera om hon gifter sig?

Samtidigt kämpar storasyster Cecilia för att få sitt äktenskap med Jacques Rousseau att fungera. Hon vantrivs på den nergångna Apelgården och snart förstår hon att huset bär på en mörk hemlighet. När ett litet barn lämnas vind för våg på gården och Jacques förbjuder Cecilia att hjälpa det tvingas hon ta ett svårt beslut.


OMDÖME:

Efter att ha läst ”Norrsken” av Frida Skybäck visste jag att jag funnit ännu en favoritförfattare inom genren för historiska romaner (tillsammans med Maria Gustavsdotter). ”Polarnatt” är fortsättningen på systrarna Stiernfors historia och trots att Elisabeth nu står i centrum får vi fortfarande följa Cecilia. Miljöerna är skapade med slående detaljer och nu får vi se ett 1800-tal där inte bara klasskillnader och könsroller styr utan också den växande kvinnorörelsen och nya jämställdhetstankar. Det är gripande, upprörande och det starka kvinnoperspektivet är lika genomsyrande som i första delen av serien. Det är en bra balans mellan spänning och romantik och författaren jonglerar de båda systrarnas liv väldigt bra. För att sammanfatta är allting bara väldigt trovärdigt och spännande!

När sista sidan är läst finns fortfarande några frågetecken men detta spelar minimal roll då jag vet att det finns en tredje och avslutande del i triologin som då kommer behandla den yngsta systern Amelies liv. Och om författaren följer samma mönster kommer jag även få veta resten av Cecilia och Elisabeths motgångar. Det blir i alla fall full pott på denna, vilket är ganska ovanligt då uppföljare väldigt sällan är exakt lika bra. ”Ulrikas bok” hamnade i slutändan lite högre än uppföljaren ”Katarinas bok” som båda var en del av samma serie och skrivna av samma författare. Nu hoppas jag att den tredje delen om systrarna Stiernfors – Midnattssol – också kommer kamma hem 10 poäng!

 

 
0 kommentarer