NÄR MAN LIDER AV EN BOKSMÄLLA

Vissa böcker har det där väldigt speciella. Det där som känns ända in i själen. Som berör dig på ett sätt du inte visste var möjligt. Som får dig att gråta, skratta, tänka, grubbla, förstå. Och som stannar kvar hos dig långt efter att sista sidan är läst. "Matildas sista vals" var en sådan bok. "Björnstad", "Sophies historia" och "Flätan" också. Det är efter böcker som dessa som man ibland kan finna sig själv i ett väldigt speciellt tillstånd som jag vill kalla för boksmälla; en oförmåga att påbörja en ny bok på grund av att du emotionellt fortfarande är kvar i en gammal bok. Hjärnan hänger liksom inte med. Kan inte hux flux bara byta perspektiv, miljö och karaktärer eftersom den ligger kvar i den förra upplevda världen. Ungefär samma tanke som när man förr i tiden var rädd att låta människor resa med tåget när det först kom för att man var rädd att själen inte skulle hinna med någonting som färdades i sådan hög hastighet. Nu visade det ju sig att detta inte var någon fara, men vid en boksmälla finns alltid en risk att själen inte riktigt hänger med till nästa bok. Ibland måste man ta en liten semester mellan böckerna. 
 
Detta riskerar då att leda till någonting jag vill kalla för bokrastinering; ett sällsynt tillstånd där man har tänkt att man ska läsa en bok men skjuter upp det till senare. En sammanslagning av orden bok och prokrastinering; efter latinets pro – ”framåt” och crastinus – ”till morgondagen”. Kan vara värt att påpeka att detta inte är ett ord som går att hitta i den faktiska ordlistan. Ibland måste man helt enkelt skapa egna ord när man känner att de ord som finns inte är tillräckliga för att beskriva ett visst bokligt tillstånd. Bokrastinering kommer i alla fall med detta typiska "jag gör det imorgon"-syndrom och kräver ett visst mått av självdisciplin för att ta sig över. Men är man en tillräckligt hängiven läsare brukar det inte vara något större problem. Man kan ta en liten semester efter boksmällan ibland och bokrastinera läsandet till en annan dag, men förr eller senare kommer abstinensen att kicka in och då är själen redo att ta sig an ännu ett äventyr. 
0 kommentarer

BOKLEXIKON / EN LISTA

Nu när jag fått ihop en hel del ord till mitt boklexikon tänkte jag skriva upp en liten lista. Allteftersom jag hittar fler ord tänker jag mig att denna lista fylls på. Något naturligt slut vet jag inte om det blir. Något i stil med "nu har jag så många ord så nu är jag nöjd och skriver inte upp några fler" har jag inte tänkt mig. Jag kommer leta ord till mitt boklexikon tills jag fullständigt tappat intresse för bloggen i sin helhet och stänger ner den. Eller tills internet kraschar. Vilket som än inträffar först. 
 
 
Abibliofobi - rädslan av att inte ha någonting mer att läsa; att det man läser ska ta slut.
Bibliobibuli - en person som läser för mycket.
Bibliofagist - en ivrig och smått galen läsare.
Bibliofil - bokälskare; någon som finner glädje och frid när den håller i en bra bok.
Bibliofobi - rädsla för böcker.
Bibliolatri - en överdriven kärlek för böcker.
Biblioman - en person som lider av bibliomani.
Bibliomani - bokvurmeri; en sjuklig drift att samla böcker.
Bokrastinering - efter orden bok och prokrastinering; ett sällsynt tillstånd där man har tänkt att man ska läsa en bok men skjuter upp det till senare.
Boksmälla - oförmågan att påbörja en ny bok på grund av att du emotionellt fortfarande är kvar i en gammal bok. 
Carpe librum - fånga boken.
Librocubicularist - en person som läser i sängen.
Logofil - en person som älskar ord.
Logofobi - rädsla för ord.
Logolepsi - en besatthet av ord.
Scripturient - en krävande passion för att skriva.
Sesquippedaliofobi - rädsla för långa ord.
 
0 kommentarer

CARPE LIBRUM

Nu är det förbannat fint väder ute! Färgerna sprakar och luften känns ren och fräsch. Man vill ingenting annat än springa ut och bara vara ute för att vara ute! Dofta, bevittna, uppleva. Carpe diem.
 
Det blir då en inre dramkamp mellan att vilja vara ute, eller sitta inne med sockor och en kopp te och läsa. Det blir mest att jag är ute om dagarna, när det är lagom kallt och ljust, för att sedan flytta in i soffan när kylan tränger på och mörkret lägger sig. Då tänder jag ljus och varvar ner med en bok. Jag fångar fortfarande dagen, men på ett lite annorlunda sätt.
 
Carpe librum (Fånga boken) kan man säga.
 
Eller varför inte Carpe diem una cum librum (Fånga dagen tillsammans med boken).
0 kommentarer