CARPE LIBRUM

Nu är det förbannat fint väder ute! Färgerna sprakar och luften känns ren och fräsch. Man vill ingenting annat än springa ut och bara vara ute för att vara ute! Dofta, bevittna, uppleva. Carpe diem.
 
Det blir då en inre dramkamp mellan att vilja vara ute, eller sitta inne med sockor och en kopp te och läsa. Det blir mest att jag är ute om dagarna, när det är lagom kallt och ljust, för att sedan flytta in i soffan när kylan tränger på och mörkret lägger sig. Då tänder jag ljus och varvar ner med en bok. Jag fångar fortfarande dagen, men på ett lite annorlunda sätt.
 
Carpe librum (Fånga boken) kan man säga.
 
Eller varför inte Carpe diem una cum librum (Fånga dagen tillsammans med boken).
0 kommentarer

SESQUIPPEDALIOFOBI

När vi ändå är inne på fobier. Och ännu ett ord som ser ut som en enda lång felstavning. Som om någon slängde ner händerna på måfå över ett tangentbord bara för att se vilket ord som blev. Sesquippedaliofobi: en rädsla för långa ord. Lite ironiskt att just ordet för rädslan för långa ord är ett väldigt långt ord. Sedan finns det också en rädsla för ord över huvud taget: logofobi. Lite snällare stavning, men värre rädsla. Långa ord finns det inte så många av, men ord möter man ju hela tiden överallt! Undrar om, när vi ändå är inne på ämnet, dessa fobier kan höra ihop med fobin för böcker: bibliofobi. Kanske är den som lider av bibliofobi egentligen en maskerad logofob. För vad finns det i böcker om inte en massa ord? Å andra sidan, en bibliofob kanske fortfarande klarar av att läsa tidningen, eller reklamskyltar, men en logofob kan ju inte klara av att läsa någonting. Verkar svårt det där. Kan väl bara skatta mig lycklig att jag inte lider av någon av dem.
 
När det gäller ord, liksom böcker, är jag nog snarare en logofil: en som älskar ord. Men trots att jag är en så kallad scripturient: någon som har en krävande passion för att skriva, så lider jag nog inte riktigt av logolepsi: en besatthet av ord. Jag älskar att skriva. Allt från dikter till noveller, slående slogans, artiklar, blogginlägg och allt däremellan. Men jag skulle inte kalla det en besatthet. Men hur vet jag var gränsen går? Att skriva är en del av mig och får jag inte skriva på ett tag börjar det till slut att klia i mina fingrar. Så lite besatt kanske jag är. Kanske lider jag av en lätt logolepsi. Logolepsi light.
 
Jag tänkte i alla fall dela med mig av ett väldigt långt ord, så alla sesquippedaliofober får blunda! Det blir dock inte världens längsta ord. Detta består nämligen av 189 819 stycken bokstäver och beskriver den kemiska beteckningen för proteinet titium. Det finns tydligen en video på 3,5 timmar där en man läser upp detta ord och ingenting annat. Snacka om långfilm! Om jag skulle ta mig för att skriva ordet i ett blogginlägg skulle jag väl lyckas krascha hela internet. En liten ruta skulle komma upp och meddela att "Tyvärr finns inte mer plats på internet. Vi ber om ursäkt och önskar en fortsatt trevlig dag!" Det är bara tur att det inte är ett ord man måsta använda regelbundet. Så nej, det blir inte världens rekordhållare, men ändock ett väldigt långt ord som råkar vara Sveriges längsta ord enligt Guinness rekordbok:
 
"Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulatora nläggningsmaterielunderhållsuppföljningssystemdiskussionsinläggsförberedelsearbeten".
 
Den ni! Dock vinner detta ord endast för att det i svenska språket är möjligt att skriva ihop i princip hur många ord som helst utan hinder så det skulle inte förvåna mig om detta rekord förr eller senare ersätts av något annat löjligt ihopskrivet. Inte så speciellt snyggt, men jag är i alla fall inte rädd för det! Sedan kan detta otroligt fula och förvirrande ord förkortas med det mer behagliga NAF. Det ska jag komma ihåg om jag någon gång hamnar i en situation där jag måste prata om Nordvästersjökustartilleriflygspaningssimulator... ja, bla, bla, bla.
0 kommentarer

BIBLIOFOBI VS BIBLIOLATRI

Såhär i valtider kan jag inte låta bli att fundera över motsatser. Hur fantastisk det är att individer kan tycka, tänka och känna så olika att det till slut utarmas i två spetsar: en åt ena hållet, en åt andra; en höger, en vänster; en röd, en blå. Och som den boknörd jag är kan jag inte låta bli att styra detta tema in i böckernas värld. Jag som älskar böcker och närapå lider av bibliolatri; en överdriven kärlek för böcker. En som tror att böcker kan läka själen och bota problem, lugna tillvaron och öka lyckan. En som tror att världen skulle vara lite lyckligare och lite fredligare om alla bara läste lite mer böcker. Ungefär.
 
Men så finns det de som tycker tvärtom, som faktiskt är rädda för böcker, som lider av bibliofobi. Som bokälskare har jag svårt att föreställa mig hur man kan vara rädd för böcker. Hur någonting så vackert, informativt, känslosamt, bildande, underbart, rogivande, upprörande och allt däremellan kan skapa rädsla. Men kanske är det just allt detta som i slutändan vissa ser som skrämmande. Att någonting så litet kan hålla så stort innehåll, och därigenom så stor makt. Kanske finns det ett fåtal människor som faktiskt ser själva boken som skräckinjagande. Som tror den har tänder innanför bokpärmarna eller kan ramla ner från byrån av egen vilja och bryta din stortå. Det finns människor som tror på allt. Men de flesta är nog inte rädda för boken i sig, utan för orden i den. Kanske är dessa människor också rädda för kortare texter, citat och liknande? Det är inte alltid längden som avgör slagkraftigheten.
 
Själv har jag i så fall en annan typ av fobi när det gäller böcker och det är abibliofobi: rädsla för att inte ha någonting mer att läsa; att det jag läser ska ta slut. Detta gäller i alla fall de böcker som riktigt kryper in i själen och tar tag på ett sådant sätt att jag känner mig alldeles tom när den är slut. Då lider jag av abibliofobi en stund innan jag kommer på att det finns väldigt många fler böcker kvar som jag kan läsa och uppleva, och förhoppningsvis tycka ännu mer om än den jag just läst ut. Så för mig kan man säga att detta är en typ av tillfällig fobi.
 
Oavsett vad och hur och varför är jag i alla fall glad att jag känner bibliolatri framför bibliofobi. Att folk tycker olika kan inte hjälpas, och att det finns folk som är rädda för böcker får man bara acceptera. Ungefär som att det finns folk som tycker hundvalpar är fula, eller choklad är äckligt.
 
Mer böcker och bibliolatri åt folket!
0 kommentarer