ETT BRA ÅR
Författare: Peter Mayle
Antal sidor: 239
Första stycket: ”Det var högsommar i London, och regndropparna kändes nästan varma på Max Skinners kinder när han sprang längs Rutland Gate och in i Hyde Park. Han följde Serpentinens kurva medan olika skepnader – andra människor som ville ha sitt lidande före frukost – dök upp och försvann i efternattens dunkel, med ansiktet glänsande av regn och svett och distansen mätt med blöta, klafsande steg mot parkgången.”
HANDLING:
Samma dag som börsmäklaren Max Skinner får sparken från sitt jobb i London får han reda på att han ärvt sin farbrors vingård Le Griffon i Provence. Charlie beslutar sig för att rusta upp gården men vinet visar sig inte hålla så hög kvalité. Det är i alla fall vad Max tror tills farbroderns okända dotter dyker upp.
OMDÖME:
Det här var min första läsupplevelse av Peter Mayle och jag är inte besviken på något sätt, men samtidigt har jag lite svårt att hitta saker att säga om ”Ett bra år”. Det är en komprimerad liten berättelse som innehåller en hel del värme och visdom. Det är en feel-good i all sin glans och tankarna förs till Joanne Harris ”Chocolat” och ”En doft av apelsin” som även dessa kan ställa Frankrike i sitt allra bästa ljus. Det är smaker, dofter, känslor och det märks att Mayle har en speciell respekt för fransmännen och kan visa hela bilden, både för- och nackdelar. Jag tycker särskilt om karaktärerna som framställs med en hel del igenkänning och jag uppskattar Max humor som sömlöst blandas med handlingens alldeles lagom dos komik.
Om något kanske slutet är lite för hastigt och när boken är slut kan jag inte säga att den lämnat något större intryck. Det var en fin liten berättelse, lättsmält och lågmäld, men inte mycket mer.
