FÖRSVINNANDEN
Författare: Jodi Picoult
Antal sidor: 490Första stycket: ”Jag var sex år när jag första gången försvann. Min far jobbade med ett trollerinummer till den årliga julfesten på pensionärscentret och hans assistent, receptionisten som hade en äkta guldtand och lösögonfransar långa som spindelben, fick influensa. Jag var helt beredd på att be min far om att få vara med i numret, men han bad mig, som om det var jag som gjorde honom en tjänst.”
HANDLING:
När Delia planerar sitt stundande bröllop dyker plötsligt obehagliga minnesbilder upp i hennes huvud. Barndomsminnen som inte alls överensstämmer med den idyll hon trott sig växa upp i. Snart knackar polisen på dörren och hela hennes och hennes älskade fars liv förändras i ett slag. Som ett pussel läggs minnen ihop till en hel berättelse - bit för bit får Delia veta vad som hände och vem hon egentligen är.
OMDÖME:
Efter att ha läst ”Allt för min syster” var jag på det klara att Jodi Picoult var en författare som jag ville läsa mer av. Och ”Försvunnen” var faktiskt ännu bättre. Picoult har en väldigt säregen stil att blanda skönlitteratur med viktiga samhällsfrågor och vi kastas mellan identitet, moral och förlåtelse. Vad är rätt och fel? Vem är brottsling och vem är offer? Ingenting är svart och vitt utan visar alla färger däremellan. Karaktärerna är inte de djupaste men ändå intressanta och det är riktigt starka relationer och familjeband som porträtteras. Förutom detta ger boken också en inblick i landets rättsystem och verkligheten bakom fängelsets väggar. Dessa ingående partier kan tyckas lite onödiga, men jag tycker ändå i slutändan att de är väldigt informativa och intressanta, och dessutom en viktig del i den inre resa som många av karaktärerna gör. Bilden av ett fängelse kan te sig ganska annorlunda som betraktare gentemot inneboende.
Sedan blir jag lite extra glad när jag märker att Picoult har ett lite liknande skrivsätt som Fredrik Backman. Detta ökända skrivspråk som grundar sig i filosofiska sammanfattningar och slagkraftiga slutklämmar, som verkligen slår till i hjärtat. Det är så mycket att tänka på som går att relatera till och de många oförutsägbara vändningar som görs är både trovärdiga och känslosamma. Jag gråter på mer än ett ställe, varav ett inträffar på den näst sista sidan, och det är också genom detta slut som ”Försvinnanden” lägger sig snäppet högre än ”Allt för min syster”.
