FLÄTAN

 

Författare: Laetitia Colombani

Antal sidor: 224

Första stycket: ”Smita vaknar med en underlig känsla i kroppen, en märklig iver, en främmande fjäril i magen. Den här dagen kommer hon att minnas i hela sitt liv. I dag ska hennes dotter börja skolan.”

HANDLING:

Smita, Giulia, Sarah. Tre kvinnor, tre liv, tre kontinenter. Tre vägar som inte är avsedda att korsas. Tre berättelser som är kopplade till varandra. 

Indien. Smita är kastlös och drömmer om ett annat liv. Hon drömmer om att hennes dotter ska få gå i skolan och få en möjlighet att lämna fattigdomen bakom sig. 

Italien. Giulia arbetar i sin fars hårateljé i Palermo. När hennes far är med om en allvarlig olycka upptäcker hon att familjeföretaget står på ruinens brant. 

Kanada. Sarah är en känd advokat. Precis när hon ska bli befordrad får hon samtidigt veta att hon är svårt sjuk. 

 

OMDÖME:

Jag hade väldigt höga förhoppningar på den här boken. Det bara kändes som att det var en historia som verkligen skulle gripa tag i mig. Och det gjorde den! Historien om dessa tre kvinnor - skilda från varandra i land, kultur och förutsättningar – är verkligen insiktsfull och riktigt gripande. De tre kvinnorna får i slutändan stå för tre olika typer av mod: Smita är i grunden ganska osäker och lever under konstant förtryck, men visar prov på ren livskraft och en överlevnadsinstinkt som är minst sagt imponerande; Guilia är en i grunden stark kvinna med mycket envishet, men har en tendens att låta detta utvecklas till en slags flickaktig naivitet; Sarah är extremt självsäker och ambitiös, men låter sin framgång leda till ren dumdristighet. Alla tre vägrar att acceptera sina öden och delar en önskan om ett bättre liv, och alla tre använder sitt mod för att se till att det händer.

Trots att romanen är ganska kort är den skriven med stor intelligens. På dessa få sidor känner jag att jag lär känna alla tre kvinnor och trots att deras kapitel är kortfattade är de fortfarande fylliga och engagerande. Slutet är väldigt fint och riktigt genomtänkt och författaren knyter verkligen ihop trådarna på ett rörande sätt. Titeln och handlingen kompletterar varandra och flätan blir den råda tråd som löper genom hela boken, hos alla tre kvinnor. Att boken handlar om tre kvinnor och att det behövs tre hårtestar för att göra en fläta är bara ett sätt hur författaren använder sig av just flätan som en symbol i bokens handling. En av de bästa böcker jag läst på länge. Fullständigt underbar var den!

 

 

 

0 kommentarer