NORRSKEN

 

Författare: Frida Skybäck

Antal sidor: 315

Första stycket: ”Det är svårt att bli övergiven. Svårt att vara helt ensam. Ibland händer det saker som man inte rår för. Någons vänlighet, en smekning över kinden, den där närheten till en annan människa som får en att slappna av och släppa på garden, om så bara för ett ögonblick. Du kanske tycker att det är enkelt att följa reglerna. Att du vet precis hur du ska bete dig, hur du ska vara en god dotter. Tro mig. Jag har försökt. Jag har kämpat för den där kärleken, kämpat för att vara det hon vill ha. Men det verkar som om vad jag ön gör, hur mycket jag än anstränger mig, så är det ändå aldrig tillräckligt. Det här är min historia. Det här är mitt liv. Allt jag ber dig om är att lyssna en stund. Och att försöka förstå.”

 

HANDLING:

Den äldsta systern Cecilia Stiernfors återvänder hem till Rosenlund efter en lång tids frånvaro. Var hon egentligen har varit och vad hon har gjort är höljt i dunkel, men hon är inte längre densamma. Djupt olycklig drar hon sig undan, skriver och drömmer om att bli författare. Mellansystern Elisabeth var tidigare hennes förtrogna men har nu allierat sig med den yngsta, utlevande och provokativa systern Amelie. 

Den enda ljuspunkten är lillebror Benjamin, som är ensam arvinge till gården. Föräldrarna är ivriga att få äldsta dottern bortgift och hittar en lämplig kandidat i den franskättade adelsmannen Jacques Rousseau. Cecilia tvingas in i ett äktenskap med en man hon inte älskar. För vad är alternativet om hon inte gifter sig? Och vad vill egentligen Ludvig som plötsligt dyker upp? Cecilia vet inte längre vad hon känner när hon återser ungdomskärleken som reste till Italien och sedan aldrig hörde av sig. 

 

OMDÖME:

Sedan en tid tillbaka har jag upptäckt Maria Gustavsdotter som en av mina favoritförfattare inom historiska romaner, efter att ha läst Ulrikas och Katarinas bok, och jag tror jag hittat ännu en i Frida Skybäck! ”Norrsken” ger en fantastisk bild av dåtidens Sverige och är lika spännande som den är engagerande. Det kvinnliga perspektivet tar stor plats och systerskapet mellan döttrarna blir en av många aspekter som gör boken intressant. Det finns en fin balans mellan karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar och en väldigt speciell känsla av insiktsfullhet. Det är rent ut sagt hjärtskärande på sina ställen och författaren har en förmåga att låta karaktärernas känslor riktigt nästla sig in i läsarens själ. Jag riktigt känner rädsla, lycka, förvirring, äckel och illamående.

Romantik blandas med utsatthet, hemligheter, hjälplöshet och aggressioner och handlingen går fram i ett stadigt tempo. Det är aldrig tråkigt och oförutsägbart till den gräns att det på något sätt känns uppfriskande. Jag älskar böcker som hela tiden tar nya vändningar och låter läsaren själv komma fram till slutsatserna. Det är inte uppenbart men inte heller dolt och känslan jag fick när jag kom på den stora hemligheten kommer stanna kvar hos mig en lång tid efter bokens sista sida. ”Norrsken” har ett öppet slut, vilket vanligtvis brukar få mig att dra av en poäng eller två, men i detta fall gör det ingenting eftersom jag vet att det finns en fortsättning som väntar, vilket innebär mer läsning av min - förhoppningsvis fortsatta - favoritförfattare inom genren för historiska romaner. Full pott på denna, och jag ser fram emot att läsa fortsättningen i ”Polarnatt”!

 

 
 
 
0 kommentarer