KATARINAS BOK
Författare: Maria Gustavsdotter
Antal sidor: 390
Första stycket: ”Katarina Morlandeus stod utanför kvarnen i Assmunderöd och väntade på skjuts hem till Morlanda prästgård. Hon hade gått över vägen från gästgivargården där hon sovit och vände nu likt en vårblomma sitt ansikte mot solen. I skuggan var det svalt. Från kvarnen hördes röster och skratt och stenarnas entoniga sång som blandades med plasket från skovelhjulen.”
HANDLING:
Genom 1650-talets Norden drar krigets vindar och det råder missväxt. På Orust har prästfrun dött i barnsäng och systrarna Katarina och Ebba tvingas välkomna en ung styvmor till familjen.
Hos Katarina växer viljan att själv skapa sig en framtid, fjärran från faderns och styvmoderns förtryck. Snart nog är hon på väg söderut, mot ett nytt liv som köpmannahustru i danska Ribe.
OMDÖME:
Efter att ha läst ”Ulrikas bok” blev Maria Gustavsdotter snabbt en av mina favoritförfattare inom den historiska genren, och jag kan med glädje säga att ”Katarinas bok” håller samma höga standard. Återigen får vi en gestaltning av 1600-talets Sverige ur ett starkt kvinnligt perspektiv. Det är engagerande och upprörande och ibland helt befängt att tänka sig att detta var den faktiska situationen för kvinnor under den tiden. Hur man som kvinna skulle synas men inte höras, veta sin plats och sågs som någonting fint men dumt, som inte fick tänka för mycket och bara skulle finna sig i att giftas bort med gamla gubbar och föda barn på löpande band. I denna del av handlingen får vi också en starkare bild av det rådande kriget med svensken och misären som följde i dess spår. Man behöver inte alltid vara en direkt del av kriget för att tvingas ta dess konsekvenser och kvinnorna i denna bok blir ett tydligt exempel på detta.
Författaren är också skicklig på att hoppa mellan perspektiv och karaktärer och trots att vi nu främst får följa en annan syster än i förra boken får vi ändå se Ulrikas fortsatta liv efter första bokens slut. Trots att handlingen ”byter syster” stannar den ändå till viss del kvar hos den förra. Vi får också följa brodern Magnus och andra manliga karaktärer som man fick lära känna i första boken. Detta antar jag fortsätter i efterföljande böcker ”Ebbas bok” och ”Ylvas bok” som jag med glädje ska läsa i framtiden. Jämför jag ”Katarinas bok” med ”Ulrikas bok” måste jag ändå erkänna att Ulrika var strået vassare, och bara därför halkar Katarina ner en poäng.
