BARA BÖCKER!

DE TRASIGA FLICKORNA

Bokrecensioner, Drama, Skräck Permalink0

FÖRFATTARE: Simone St James

ANTAL SIDOR: 343

FÖRSTA STYCKET: ”Solen försvann under horisonten när flickan nådde krönet på Old Barrons Road. Det var kväll och hon hade fem kilometer kvar att gå. Luften här blev blå vid skymningen, lätt purpurfärgad och kall, ett ljus som suddade ut alla detaljer som om man tittade genom rök. Flickan kisade och kastade en blick bakåt utmed vägen som klättrade uppför sluttningen bakom henne, vinden rufsade om i håret och kröp under det tunna tyget i kragen, men hon kunde inte se någon som följde efter. Ändå: fortare, tänkte hon.”

 

HANDLING:

1950: I Vermont finns en herrgård som kallas Idlewild Hall. Här drivs ett hem för oönskade flickor, och fyra av dem är vänner som delar allt med varandra, både hemligheter och rädslan för Mary Hand, damen som sägs hemsöka det gamla huset. Men en dag försvinner en av flickorna spårlöst.

2014: Det har gått tjugo år sedan journalisten Fiona Sheridans syster mördades, på Idlewild Halls ägor. Men när ytterligare en kropp hittas börjar Fiona tvivla på att den påstådde mördaren, som fortfarande sitter fängslad, verkligen är skyldig.

 

OMDÖME:

Jag hade ganska höga förväntningar på den här boken. Det kändes verkligen som att det skulle bli någonting extra. Men tyvärr föll det ganska platt för mig. Det finns ett fåtal partier som griper tag och miljön kring Idlewild – det dimmiga, kalla och råa – kryper stundtals innanför skinnet.

Men överlag känns allting lite amatörmässigt, stundtals faktiskt riktigt löjligt. Sättet alla pratar och beter sig känns inte äkta någonstans. Handlingen är alldeles för spretig och upplösningen ganska platt. Huvudkaraktären väcker inga sympatier. Visserligen är hon journalist, vilket i sig väcker en hel del förutfattade meningar, men Fiona är mest påträngande, respektlös, naiv, lägger sin näsa i blöt utan anledning och upplevs bara allmänt jobbig. Spänningsmomentet med Mary Hand, som är tänkt att bidra till berättelsens skräckelement, känns lite som att det tappas bort och får stå tillbaka för en ren deckarhistoria som inte håller måttet.

 

Till top