LÖPA VARG
FÖRFATTARE: Kerstin Ekman
ANTAL SIDOR: 180
FÖRSTA STYCKET: ”Det var kallt. Knappt dagsljus än. Bara en sorts aning. Studsarn låg kvar i soffan på andra sidan bordet. Oladdad. Varför vet jag inte. Det blir så bara. Inte för alla, det hade jag klart för mig. De flesta vill skjuta så länge pekfingret kan pressa avtryckarn. Så länge kuken reser sig lever man och dödar. ”
HANDLING:
Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp.
Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, är den som berättar i Kerstin Ekmans täta historia om en mans förändrade relation till jakten och skogen, till minnena och det egna åldrandet.
OMDÖME:
Det här var storslaget men finstämt, melankoliskt men fortfarande på något konstigt sätt upplyftande. Få sidor som rymmer ett stort djup. Ett poetiskt språk, sparsamt men välbalanserat, som lyfter vår samexistens med naturen. Ulfs inre resa gestaltas med stor finkänslighet, hur han omvärderar hela sitt liv och sig själv efter mötet med vargen i skogen, ett djur som han tidigare bara hade sett som ett byte, men som nu betyder så mycket mer. Han verkligen ’ser’ vargen, inte bara genom en kikare utan med sina egna ögon med ett tumult av känslor. Det handlar om att åldras, om att se tillbaka på det man gjort och fundera över allt som man kunnat göra annorlunda. Men mitt i all ånger och tveksamhet finns en ljusglimt mot framtiden och slutet bjuder på ett någorlunda paradoxalt dilemma. Jag vet inte om jag håller med eller inte, men de val som görs speglar fortfarande bokens luddiga kärna: svårigheterna kring att skydda de vi älskar när det går emot våra egna värderingar, framför allt när dessa inte riktigt går hand i hand.
Dock blev jag inte riktigt lika tagen av handlingen som jag hade föreställt mig. Kanske är detta nackdelen med att läsa en bok så nära inpå omfattande positiv kritik som cirkulerat i media den senaste tiden. Jag hade förväntat mig någonting mer, vilket är synd då ”Löpa varg” fortfarande är väldigt bra. Sammantaget definitivt läsvärd, men ingenting som jag tycker träffade rakt i hjärtat, snarare lite vid sidan av.
