SAREK
FÖRFATTARE: Ulf Kvensler
ANTAL SIDOR: 433
FÖRSTA STYCKET: ”Radiokommunikation mellan ambulanshelikopter och Gällivare sjukhus, 15 september 2019, klockan 14.16. ’Vi har hämtat upp kvinnan vid Aktse nu.’ ’Ja?’ ’Hon är nedkyld och i ganska dåligt skick. Kontaktbar, men inte mer.’ ’Okej.’ ’Hon har inga identitetshandlingar på sig men säger att hon heter Anna.’ ’ Ja.’ ’Kross. och skärsår över hela kroppen… högerarmen är bruten. Vi ger henne ett par liter kristalloid.’ ’Har hon fallit?’ ’Det är ju första tanken.’ ’Ja.’ ’Men hon har också andra märken runt halsen. Ser ut som strypmärken.’ ’Okej.’ ’Men svårt att säga.’ ’Vi förbereder.’ ’Tack. Klart slut.’ ”
HANDLING:
Tre vänner som brukar fjällvandra tar på årets tripp till Sarek med en fjärde part - Anna och Henrik har svårt att säga nej när Milena vill introducera sin nya kille. Jacob är trevlig, men Anna genomfars av tanken "jag känner igen honom". Vandringen utvecklas snart till en mardröm - att ta med Jacob visar sig vara ett ödesdigert beslut som kommer att förändra deras liv för alltid.
OMDÖME:
Jag har lite delade meningar om detta. Jag uppskattar verkligen de storslagna miljöbeskrivningarna som fångar den absolut bästa skönheten med Norrland. Berg och dalar, frisk luft och forsande bäckar, vidsträckt grönska och ett ombytligt väder. Det är ett landskap som ska avnjutas, men också respekteras. Men någonstans där slutar det positiva.
Jag köper inte riktigt allting. Vissa val som görs under vandringen går alldeles för mycket emot vad en erfaren vandrare skulle ha gjort. Mycket realism får stå tillbaka för dramatiseringens skull och för mig blir det alldeles för motsägelsefullt. Sedan fastnar jag inte riktigt för handlingen, det känns som att författaren försöker lite för mycket. Det är en hyfsat bra spänningsroman som fungerar som allmän ströläsning, men för mig faller den lite platt. Överlag är det just miljöskildringarna som lyfter betyget, men jag ger inte mycket mer för resten av handlingen.
