BARA BÖCKER!

GRANNEN

Bokrecensioner, Deckare, Thriller Permalink0
 
Författare: Dan Buthler & Dag Öhrlund
Antal sidor: 608
Första stycket: ”Första april. Vilket jävla skämt. Hela livet var ett dåligt skämt numera. Hans Ecker drog handen över skäggstubben och såg sig omkring i isoleringscellen.”

HANDLING:
Stureplansprofilen Hans Ecker, dömd till över 10 års fängelse, ska flyttas från Kumla till en annan anstalt när någon rammar fångtransporten och kallblodigt skjuter fångvaktarna. Eckers glädje över sin nyvunna frihet blir kortvarig, när det visar sig att den som ligger bakom fritagningen är psykopaten Christopher Silfverbielke - kompanjonen som Ecker trodde att han haft ihjäl för ett drygt år sedan. Det kriminella radarparet Hans Ecker och Christopher Silfverbielke gjorde storverk tillsammans och flydde utomlands. Hårt arbete, tufft liv, riktigt mycket pengar och kvinnor. Ecker gjorde sitt livs största misstag när han tog för givet att Silfverbielke dog där nere i Medelhavet.

Nu har Silfverbielke återvänt till Sverige, fritagit Ecker och köpt ett hus i ett stillsamt villaområde. Han är ute efter hämnd, och även om tillvaron ser städad ut på ytan, pågår ett diaboliskt maktspel innanför hans fyra väggar. Kommissarie Jacob Colt och hans nya kollega, IT-experten Linda Schecker, tvingas inse att Silfverbielke är tillbaka, farligare än någonsin.
 

OMDÖME:
”En nästan vanlig man” satt verkligen som en riktig örfil. Det var någonting jag aldrig läst förut och jag blev riktigt glad när jag insåg att det finns en hel rad med böcker kvar att läsa. ”Grannen” kan man säga sitter som en riktig käftsmäll. Det är riktigt spännande och innehåller ännu fler intriger än första boken. Silfverbielke är om möjligt ännu äckligare och ännu mer osympatisk och hans nya lekstuga i form av ett villaområde får verkligen smaka på hans mediciner. Sedan slår det mig efter två böcker att författarna besitter en väldigt unik skrivstil i den form att de kan presentera en karaktär på bara några få sidor och på dessa få sidor fortfarande skapa ett sådant stort engagemang hos läsaren att jag blir genuint sorgsen när denne dör (ofta genom Silfverbielkes hand). Det är bara en liten bikaraktär i boken, men ändå tar den upp så mycket plats i läsandet och känslorna.
 
Jag är också glad att den lite för snobbiga känslan i skrivspråket som jag störde mig på i första boken har tonats ner lite i denna. Det känns nu mera avslappnat och trovärdigt och flyter på lite lättare. Det jag istället stör mig på i ”Grannen” är att jag tycker att det ibland blir lite för mycket fokus på sex. Jag vet som läsare sedan tidigare att Silfverbielke är ett sexuellt svin som tycker om att förnedra kvinnor genom sadistiska lekar, men här känns det som att det blir lite för mycket. Det känns som om det liggs varannan sida och beskrivningarna blir bara mer och mer intensiva. Alla ligg hade inte riktigt behövts för handlingen, vi fattar att Silfverbielke är en psykopat i alla fall. Sedan är slutet lite för kortfattat. Allting knyts ihop på två kapitel och blir lite för förutsägbart. Men sedan vet jag ju att Silfverbielke måste överleva för att kunna vara med i ytterligare böcker. ”Grannen” var bra och hamnar på samma betyg som ”En nästan vanlig man”, men vi får se om det kommer någon bok i serien som är ännu bättre.
 
 
 
Till top