BARA BÖCKER!

FÖRFATTARE: Ilaria Tuti

ANTAL SIDOR: 344

FÖRSTA STYCKET: ”Hon var lite över trettio och kände sig som stoft. Vad kunde komma ut det? Kanske ett andra liv, men bara genom att blanda stoftet med tårar och blod, med svetten från varelser som klamrade sig fast vid kanten till en avgrund. Teresa låg på behandlingsbritsen för att försöka få bukt med sin smärta och bygga upp det som var krossat inom henne. Hon hade varit rätt för att känna främmande händer på sin kropp, men sedan hade hon upptäckt att de faktiskt skänkte henne lindring. Den kvinnliga läkarens vana beröring fick henne att känna sig som ett litet barn som vyssjades till ro.”

HANDLING:

Efter att ha ägnat hela sitt liv åt att bekämpa ondskan tvingas Teresa inse att hon måste avsluta sin karriär. Hon har förlorat striden mot den alzheimersjukdom som gjort henne olämplig som polis. Men vem är hon då? Och vad ska det bli av henne?

Samtidigt dyker det upp spöken från hennes förflutna, minnen och röster från en tid som hon gjort allt för att glömma. Mot sin vilja blir Teresa indragen i en utredning där hennes eget liv står i fokus. Uppgörelsens tid är här.

OMDÖME:

Tredje delen i serien om Teresa Battaglia och det har sannerligen varit en ovanlig serie som fångat mig på både positiva och negativa grunder. Det är alltid väldigt välbalanserat, lika brutalt som finstämt, lika motbjudande som vackert. Alltid en handling som visar både djup brutalitet och mänsklig skörhet. Där den italienska miljön verkligen speglar både handlingen och karaktärerna och där Teresa står som en slags antihjälte mitt i smeten, högrest och intelligent, men samtidigt lite arrogant och övermäktig. Liksom Hulda Hermansdottír är hon en karaktär som man egentligen inte tycker om speciellt mycket, men som man fortfarande har enorm sympati för, och förståelse för allt hon är och försöker åstadkomma.

Det blir dock bitvis väldigt rörigt och allting är i sin kärna väldigt djupt och invecklat. Förvisso ger det en känsla av innovation och nytänkande, men riskerar samtidigt att tappa läsaren i ett myller av fina ord och miljöbeskrivningar som i slutändan betyder väldigt lite för själva mordmysteriet. Jag har lite svårt att hålla den röda tråden och i denna tredje del i serien kommer det dessutom insprängda historiska inslag av väldigt ifrågasättande karaktär som jag inte tycker tillför någonting. Lite synd på en serie som annars sitter på väldigt mycket potential. Men överlag tar intresset och de suggestiva miljöbeskrivningarna ändå överhanden, och det är sammantaget en väldigt bra serie. Jag kommer definitivt läsa efterkommande delar.

Tidigare delar i serien om Teresia Battaglia:

1. Blommor över helvetet 2. Den sovande nymfen